1853-1922 British Leighton was the son of the artist Charles Blair Leighton. He was educated at University College School, before becoming a student at the Royal Academy Schools. He married Katherine Nash in 1885 and they went on to have a son and daughter. He exhibited annually at the Royal Academy from 1878 to 1920. Leighton was a fastidious craftsman, producing highly-finished, decorative pictures. It would appear that he left no diaries, and though he exhibited at the Royal Academy for over forty years, he was never an Academician or an Associate.  Related Paintings of Edmund Blair Leighton :. | Courtship. | Lady Godiva | The roses' day | 'Till Death Do Us Part' | Stitching the Standard |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Hitchcock, George
American Painter, 1850-1913 American painter, active in the Netherlands. A descendant of Roger Williams (the founder of Rhode Island), he practised law for several years in New York before deciding in 1879 to become an artist. He studied in Paris with Gustave Boulanger and Jules Lefebvre, in D?sseldorf, and in The Hague with H. W. Mesdag. He settled in Egmond-aan-Zee, near Alkmaar, in 1883, and was soon widely known for his paintings of religious subjects in contemporary settings and of sunlit views of tulip fields. He returned to the USA only occasionally in later years. Hitchcock's style, similar to Impressionism, has been appreciated more in Europe than in the USA. A good example of his style is the Blessed Mother (1892; Cleveland, OH, Mus. A.). He received some recognition in the USA, such as election to associate membership in the National Academy of Design, New York,
Louis Le Nain
1593-1648 French Louis Le Nain Gallery French family of painters. Antoine Le Nain (b Laon, c. 1600; bur Paris, 26 May 1648) and his brothers Louis Le Nain (b Laon, c. 1600; bur Paris, 24 May 1648) and Mathieu Le Nain (b Laon, c. 1607; bur Paris, 26 April 1677) lived together and shared a studio in Paris. Since the studio was headed by Antoine, he is assumed to have been older than Louis. The brothers reputation rests on a number of paintings signed Le Nain, on the basis of which other paintings (but no drawings) have also been attributed to them. None of the signed paintings bears a Christian name, and there is no secure way of attributing works to the individual brothers, although many attempts have been made. Eighteenth-century sale catalogues, fearful of anonymity, effectively chose from the three names at random. Since the writings of Witt (1910) and Jamot (1922) in particular, it has been habitual to ascribe small paintings on copper to Antoine, and austere, larger peasant scenes to Louis. This division of hands will be found in almost all the subsequent literature on the artists, although it must be stressed that there is no evidence at all to support it. Great efforts have also been made to identify works by Mathieu, since he survived his brothers by nearly 30 years and presumably continued to paint after their deaths in 1648. However, no such activity after 1648 is securely documented, and none of the surviving works bears a date later than 1647; and the arguments for a separate Mathieu oeuvre, though cogent, should not be regarded as conclusive. The outstanding feature of the work of the Le Nain brothers, and the basis of their celebrity since the mid-19th century, is the artists treatment of the poor.